Advokat Bo Wenander står inför sitt hittills svåraste juridiska uppdrag. Hans klient är åtalad för mord. Wenander befinner sig på sitt kontor på Hantverkargatan.

Om en timme ska tings-rättsförhandlingen börja. Målet får advokat Wenander att ställa de frågor han i sitt 42-åriga liv ännu inte på allvar har hunnit reflektera över i jakten på ära, makt och pengar. Vad är rättvisa? Vem dömer? Vad finns bortom rimligt tvivel?

I takt med att de etiska problemen blir synliga fördjupas advokatens existientiella kris. Han har gjort det till sin livsuppgift att väcka tvivel om tillvarons yttre omständigheter. Nu tvingas han att vända blicken inåt och erkänna ett nytt tvivel – tvivlet på sig själv.

Medverkande:

I rollen som advokat Bo Wenander: Rasmus Dahlstedt

Manus: Rasmus Dahlstedt

Regi: Peter Oskarson

Scenografi: Lars-Erik Hedendahl

Foto och ljus: Mårten Levin

Inspicient: Ola Höök

Domstolshandläggarens röst: Inger Hayman

Kriminalreporterns röst: Joakim Lindberg

Affischfoto: Ludwig Jerkander

Grafisk design: John Persson

Bollplank och juridiskt sakkunnig: Ola Bengtsson

Recensioner:

https://kulturbloggen.com/?p=198511

Mats Hallberg på Kulturbloggen, 2025-10-25

https://minervablogg.wordpress.com/2025/09/05/djavulens-advokat-bortom-rimligt-tvivel/

Martina Björk, 2025-09-05

https://rickardoxfalt.wordpress.com/2024/09/27/plotsligt-blev-teater-meningsfullt-igen-djavulens-advokat-bortom-rimligt-tvivel/

Rickard Oxfält, 2024-09-27

”Det finns stunder när den uppväxandes frågor, undran inför verkligheten, på nytt väcks till liv inom en. När jag var ung, innan ett draperi med texten ”Det är så här så fråga inte” hängts i vägen för denna undran, grubblade jag över varför advokater försvarade människor de måste vetat begått gravt brottsliga handlingar. Ljög de, ljög de medvetet eller var de lurade, förvanskade de sanningen eller undanhöll de bara valda delar av den? Den kristet fostrade flicka jag var förstod inte.

Ok, jag växte upp och klokare blev jag kanske. Juridiken kan vara komplicerad och moralens plats är inte alltid självklar. Just detta är en utgångspunkt för Rasmus Dahlstedts starka enmanspjäs Djävulens advokat – bortom rimligt tvivel som jag igår kväll hade nöjet att se på Aliasteatern i Stockholm.

Förutom några ackompanjerande stämmor är Dahlstedt ensam på scenen i den timslånga monolog han också är författare till. Gissningen att inspirationen till porträttet av den långt ifrån sympatiske brottmålsadvokaten Bo Wenander stått att hämta i en uppmärksammad tingsrättsförhandling våren 2023 är inte långsökt. En ung tvåbarnsfar sköts till döds på ett gym, mördad av ett skott vars måltavla han inte var.

Sådan var verkligheten, så ser också det mål pjäsens Wenander åtagit sig ut. Hans roll är att försvara gärningsmannen – en uppgift väl betald från fler än ett håll. Men, i förberedelserna inför rättegången börjar det knaka i den stöddige framgångsjuristen. Han är en människa, inte bara sin roll. Mordoffret kunde varit hans egen bror. Två barn har blivit faderlösa, en kvinna har mist sin man.

Under en timmes tid konfronteras Wenander med innebörden hos sin yrkesroll – Bo Wenander som ville bli skådespelare men som blev jurist. Rättegångslokalerna kom att bli hans scener, men bortom showandet och vrängandet med verkligheten, finns en verklighet, finns levande människor, finns kanske en … sanning.

Förhållandet mellan sanning och falsifieringar, ett nog så brännande ämne i vår tid, är en av de företeelser Dahlstedt problematiserar i denna pjäs. Liksom korruptionen och den långsamt tilltagande avtrubbningen, accelererad av en upptrappad våldsnivå i samhället. Djävulens advokat är en högst bildad pjäs där åskådaren får frotteras med såväl Dagerman som Dostojevskij och Nya testamentets Matteus. För de musikaliska inslagen (förutom ett kort avslutande operaparti) står den förnämlige sångaren Dahlstedt själv med vackra toner ur Dan Anderssons Omkring tiggarn från Luossa.

Pjäsen är centrerad kring advokatens roll, den kris som uppstår när den inre människan börjar tvivla på den yrkesutövande, den yttre rollen. Den är uppbyggd kring ett rättsfall, dock lämnas utvidgade frågeställningar om samhällets roll, rimliga påföljder osv, i mycket därhän.

Och gott så för innehållet fyller ändå sin timme med råge. Djävulens advokat är en smart och mångbottnad pjäs som inte skriver åhöraren på näsan men som manar till tankar och väcker frågor. Dessutom får man mer än en gång ett gott skratt. Rasmus Dahlstedt är en lysande estradör, man är vaken varje sekund av denna briljanta föreställning som trots sitt tunga ämne får en att lämna teaterlokalen upprymd.”

Karin Tjäder, 2024-09-14

https://detgodasamhallet.com/2024/09/13/bitte-assarmo-rasmus-dahlstedt-briljerar-i-djavulens-advokat-bortom-rimligt-tvivel/

Bitte Assarmo i Det goda samhället, 2024-09-13