La Nona, vad skall vi göra med farmor?
av Roberto Cossa / Argentina

Roberto Cossa är en av Argentinas främsta dramatiker. Han föddes i Buenos Aires den 30 november 1934 och beskriver sig själv som en frustrerad skådespelare,en karriär som han lämnade ganska så snart för att skriva. Som journalist har han bl.a. arbetat på Clarin, La Opinion och under tio år som underjordisk reporter för den Kubanska nyhetsbyrån Prensa Latina. Den argentinska sociala verkligheten och politiska historia finns allestädes närvarande i hans pjäser; ”Få författare har nått en så perfekt nivå av skarpsinne i tolkningen av den sociala verkligheten och beteenden hos den argentinska medelklassen som Roberto Cossa” Skriver Osvaldo Soriano. Till skillnad från andra representanter för den argentinska ”grotesken” så är det inte kontexten som besegrar ’hjälten’ i Cossas pjäser, utan hjälten själv. Det onda ligger inte utanför, i form av dåliga regeringar eller sociala orättvisor, var och en blir sin egen bödel. Individualismen, lyckan man söker i antal prylar man äger, självrespekten man förstärker genom ägandet eller de andras beundran, familjen som social enhet som tar hand om individen till det yttersta, blir hjältarnas fall.
Hänsynslöst dömer Cossa sina rollfigurer; deras öde blir oåterkalleligt och det verkar inte finnas utrymme för medlidande eller sympati för de.

Roberto Cossa bor, som alltid i Buenos Aires.

La Nona hade svensk premiär under september 2005. Regi: Cayetano Ruiz. Svensk text: Anna Maria Padilla. Kostym: Chatrin Melander.

Scenografi: Torulf Wetterrot. Smink: Helen Norberg. Foto: Ricardo Padilla

I Rollerna: La Nona Osvaldo (Tito) Di Giorgio. Maria Andrea Macchiavelli. Carmelo: Michael Olsén. Chicho: Tommy Andersson. Anyula: Inger Norryd. Martita: Susanna Horneij. Don Francisco: Måns Westfelt.

Pressens röster:" La Nona: En Gargantua till Gammelmor Kan en argentinsk grotesk från 1977 säga något till envar? Definitivt, skulle jag vilja påstå. Eller vad sägs om en gammelmor (La Nona) som likt den matglade jätten Gargantua bokstavligen äter hela familjen ur huset – och värre än så, i princip också tar kål på dem alla. Lägg därtill att La Nona spelas av en man (Osvaldo Di Girorgio) samt att Måns Westfelt dyker upp som den girige och pilske gamle tobakshandlaren Don Francisco och du har överseende med att första akten bär på lite stapplande scengångarfeeling. Det är i den andra som scener i bästa, dråpliga Felliniklass äger rum! Ett manus som säkert skulle kunna klassa på de stora privatteatrarnas scener om de kom sig för att spela sydamerikansk dramatik som lite alternativ till alla Broadwaysuccér - i Argentina är Roberto Cossa stor." Ylva LagercrantzNummer.
"I programbladet karakteriseras La Nona som en grotesk. Det är en mycket latinamerikansk genre som gränsar till och överlappar den magiska realismen. Absurda överdrifter kombineras med ren diskbänksrealism, och läsare av exempelvis Gabriel García Márquez lär känna igen sig. Ur teaterperspektiv är också släktskapet med Commedia dell"artes stiliserade karaktärer och situationer tydlig.
Osvaldo Di Giorgios Farmor (La Nona) är en enkelspårig naturkraft, närmast att likna vid ett mytologiskt vidunder. Scenografin av Torulf Wetterrot är enkel men använder sig föredömligt av den befintliga lokalen. Aliasteaterns källarvalv förvandlas med sparsamma medel till ett fullt övertygande argentinskt kök, Roberto Cossa utvinner gång på gång poänger genom att våga skruva handlingen ett halvt varv längre än väntat. Regissören Cayetano Ruiz iscensätter njutningsfullt drastiska och effektiva bilder som understryker galenskapen. Riktigt roligt blir det först när det också blir riktigt jobbigt. Bakom de uppsluppna infallen döljer sig ett ödesdrama som inte står de grekiska efter." GUSTAV TEGBY-SVD

tillbaka till första sidan